Har du varit kär?
Kategori: Allmänt
Har man varit riktigt kär och förälskad så glömmer man aldrig sitt ex. Man kan "glömma sitt ex" som menas med att man "accepterat och gått vidare". Troligast är att båda två känner på samma sätt om det är riktig kärlek. Annars var det något helt annat.
Om man separerat av andra anledningar så glömmer man aldrig ändå.
Om det är äkta kärlek, så sitter känslorna kvar för evigt. " att glömma sitt ex" är då att glömma smärtan och har lyckats gå vidare. Men har ni en gång haft ett band, så försvinner det aldrig, aldrig någonsin. Detta är ej en naiv tro, utan mer än så. Det är så! Däremot så läker dina sår och dina känslor får distans, den matas inte med kärlek i här och nuet. Men dom dör aldrig. Du går inte runt och tänker på denna konstant, men det bara finns där på ett sätt som ej går att förklara.
Alla människor tolkar kärlek på olika sätt, eftersom alla har känt olika. Men om du hör någon säga " för mig tog det inte så lång tid att glömma mitt ex, jag känner ingenting"Då var det ej riktig, glödhet och passionerad kärlek. Folk som inte känt den känslan kommer aldrig att förstå och dom kommer endast tolka hur dom känner. En del har haft det i livet och en del inget alls. Det är både possitivt och negativt från båda vinklarna.
Men jag vet, för jag har en gång i tiden suttit i deras sits och sett andras historier då jag både förstått och verkligen inte har begripit något. Då visste jag inte, men idag när jag vet så blev det som en aha upplevelse. Jag trodde att jag visste, jag kände ju pirr i magen? Jag var så lycklig hela tiden och jag svävade bland moln. Men när aha upplevelsen kom ... DEN känslan är den mäktigaste känslan man kan tänka sig, den magiska som man inte tror är sann och som kommer som en explosion. Du tänker att magi FAKTIST finns och snälla ta mig på orden. Man tänker att det är det här som är meningen med livet, du är inte pirrig i magen utan du bara vet att det finns nått mer än bara kött och blod, mer än denna planet och mer än vad din hjärna har kunnat förstå.
Men i en seperation är det den absolut värsta känslan man någonsin kan tänka sig. Dem som inte har känt denna känsla kan heller aldrig riktigt förstå. Tur för er, sorgligt för er, underbart för er och hemskt för er. Jag beundrar er, men också tycker jag synd om er. Jag önskar jag var i era kläder men ändå absolut inte.
Personer som säger att "kärlek kan växa fram" måste jag då säga att ja, jag har varit där och det kan den. Men absolut inte på det här sättet. Det är att älska personen för personen och det är väldigt fint. Men denna känsla är okontrollerbar. Det går inte att styra, det är magi. Det är något utöver vår värld och något obegripligt! Vissa har varit med om noll, vissa en och vissa fler. Alla olika delar är possitiva och jag önskar att jag inte hade känt det, men ändå att jag känt det...
Jag minns en vän som sa "att separera med den man älskar, är värre än någons dödsfall".
Jag tittade på henne och undrade om hon hade tappat hjärnan i sjön. Jag, den personen som inte visste. Jag tänkte, hur kan denna människa ha mage att säga något sådant när folk DÖR.
Men sedan hände något vackert mig och senare något sorgligt. Jag förstod innebörden i vad hon sa. Det var inte som jag hörde det, det fanns något bakom det. Det är fruktansvärt när någon dör, en sorg som inte går att få bort och en sorg som är en acceptans på någonting man inte kan påverka. Det blev ett avslut och det finns inget mer att göra åt det. Men en relations band får aldrig ett avslut och inte samma acceptans. Hon sa aldrig " jag lnskar att någon dog istället, hon försökte jämföra den faktiska smärtan. Det handlar inte om döden eller någonting annat, det handlar om att hitta ord på den faktiska känslan som vi idag inte kan sätta ord på. Alla människor med olika känslor använder sig av samma ord trots olika nivåer och känslor. Hur ska man då förklara den faktiska förälskelsen?
men jag lovar er att om ni har känt på den sagolika förälskelsen, så kommer ni att förstå och ni kommer att se hennes ord på ett helt annat sätt. Dom personerna som säger att det är galet har än idag inte fått uppleva det.
Jag säger inte att det är synd om dom eller att dom är korkade, dom som inte kännt detta och som påstår detta eller inte. Jag säger att dom har tur, otur och att det är nog för deras liv, eftersom det är det mesta dom har känt. Dom båda sparar sig själva och vinner på det, samtidigt som dom mister något. Men återigen, i era kläder har jag önskat många gånger att jag var i. För eran känsla är helt underbar, men samtidigt inte, för idag är jag lyckligt lottad och är tacksam över mitt liv något oerhört.
Livet är så vackert men på samma gång så mystiskt..